Doris & Alexanders bröllop på landet

I mitten av januari 2010 berättade vi för våra föräldrar att vi ville gifta oss i maj, den 15 maj. Den här dagen för 11 år sedan träffades vi och lärde känna varandra. Min mamma Ute frågade mig: Vet du redan var du vill gifta dig?
Svar: I Köln. Fråga: Och var i Köln? Svar: Vi vet inte.

Har du någonsin tänkt på Birgeler Mühle?” frågade Ute. Nej, vi känner inte till den, även om Alexanders föräldrar bor i Lissendorf och mormor och morfar i Niederehe. Varför tar ni då inte en titt på kvarnen nästa gång ni kommer på besök och ser om den skulle passa för ert bröllopsfirande?

Det är inte mer sagt än gjort.

Ute hade tidigare frågat på bruket om ett bröllop överhuvudtaget kunde hållas den 15 maj – en lördag – och om en fest ännu inte hade bokats för den dagen. Fru Reetz kontaktade oss omedelbart och informerade oss om att bröllopssalen fortfarande var ledig och att vi skulle kontakta registratorn.

Den 16 januari besökte vi mor- och farföräldrarna i Niederehe och därefter besökte vi kvarnen tillsammans med våra föräldrar för att få en uppfattning om platsen. Fru Meyer visade oss festsalen, kansliet och kvarnlokalerna.

Vi var alla mycket förtjusta i den rustika atmosfären. En vecka senare, den 23.01. träffade vi Erwin för ett första samtal. Han hade tagit sig mycket tid att berätta om de bröllop som hittills ägt rum på bruket.
Erwin gav oss ett erbjudande som vi gick igenom hemma i lugn och ro.

Vi kunde inte glömma den rustika atmosfären. En annan avgörande faktor var att jag som Eifel-flicka ville gifta mig i Eifel och inte i Köln.

Erwin hade då föreslagit att vi skulle ha en “repetitionsmiddag” tillsammans på kvarnen och välja och bestämma vad som skulle serveras som meny på bröllopsdagen. Vi hade först tänkt oss en buffé, men Erwin övertygade oss om att en meny skulle vara mer passande för ett sådant tillfälle. I efterhand kan vi bara bekräfta detta. Det var rätt beslut.

Den 28 februari hade vi bestämt att vi skulle träffas för en repetitionsmiddag. Det fanns ett stort urval av olika förrätter, soppor, huvudrätter och efterrätter, samt drycker till dem. Allt var utsökt. Vi var bortskämda med valmöjligheter. Vi kommer inte att glömma den här dagen i en hast, för den 28 februari rasade en sådan storm i Eifel eller snarare i hela Nordrhein-Westfalen. Tågtrafiken var inställd, så Ute körde oss till Köln efter måltiden.

Nu var vi redan långt framme. Vi vill också nämna det mycket goda samarbetet och flexibiliteten hos registrator Jaax. Ett uppriktigt “tack” återigen vid denna tidpunkt. Vårt önskade datum, den 15 maj, var nu fastställt.

Ute ringde Erwin flera gånger. Hon hittade alltid på något nytt. Han var mycket tålmodig, man kunde inte få honom ur huvudet. “Du kan ringa så ofta du vill, jag finns alltid här för dig!” Några dagar före bröllopsdatumet var Ute och Christine tillbaka på bruket. Erwin stod på vår sida igen, gav oss fler tips och försäkrade oss om att vi inte behövde oroa oss, att allt skulle göras i vårt intresse. Så var det.

Efter ceremonin var det en mottagning med läckra kvarnbröd och en stor tårta som ett jordgubbshjärta. Det var också Erwin som föreslog det. Var bra. Vi kan bara rekommendera alla brudpar att följa Erwins förslag, så blir allting perfekt.

På eftermiddagen fick vi en guidad rundtur i kvarnen. I tre grupper gick de igenom området. Vi blev glatt överraskade över att personalen också kunde förklara kvarnen och dess historia på engelska för våra utländska gäster. Vi var ett samhälle där 12 nationer var representerade. Alla gäster var mycket förtjusta i kvarnen och den utmärkta maten.

Vid 19.30-tiden serverades menyn. Jag vill nämna att Erwin fick en utmaning på själva bröllopsdagen när fler gäster ville ha en vegetarisk meny, vilket inte hade meddelats i förväg.
Ännu en gång en stor eloge och ett stort tack till Erwin och ditt köksteam för att ni fick det att fungera. Ingen av gästerna märkte något. Den röra som vi skapade skulle förmodligen inte ha varit möjlig någon annanstans. Jag är ledsen.

Allt gick som på räls.

Under pauserna mellan de olika kurserna underhöll “Eifeler Mundartfreunde” från Bad Münstereifel bröllopsfesten med lämpliga sketcher.

Efter den utsökta menyn spelade “Sleidanias” från Schleiden. Livebandet fick gästerna att dansa och sjunga. Efter att bandet tagit farväl klockan 2.00 på natten kom den unga generationen in i svängarna via CD och laptop. Brudparet, de sista gästerna och naturligtvis Erwin lämnade balsalen runt 05.30. Ljuset släcktes i hallen och det blev långsamt ljust igen i Birgel.

När vi vid 9.30-tiden gick till kvarnen för att äta frukost var Erwin redan på gott humör vid disken igen och han var närvarande för de nya gästerna.

Ännu en gång tack till dig, käre Erwin, och ditt kvarnteam för en oförglömligt vacker bröllopsdag i den historiska vattenkvarnen i Birgel.

Doris & Alexander
Ute & Tom
Christine & Joachim